Idag träffar vi Takamoto för att äta lunch. Vi är nära Sony Ericssons kontor, där vi varit förut, men plötsligt svänger vi in i några trånga gränder som vi bara gluttat in lite i förut.

Vi går zick-zack genom gränderna och märker att det är många (lunch)restauranger är inne.

Jag åt en annan form av sushi än de andra två. En skål med ris, beklädd med fiskbitarna på toppen. Ganska gott. Kommer inte ihåg nu vad det kallas.

Men kommer inte att glömma rätten i första taget... se nedan.
Efter lunchen åker vi till stationen som heter Tokyo. När vi kommer upp ser vi nästan inga människor här. Det verkar som om det bara är fullt av administrativa byggnader här, och då finns det tydligen inget gatuliv.
På väg till närområdet utanför palatset där Kejsaren bor. Cornelia och Mathias vilar lite på en extremt stilren sittanordning.

Den där filmen som visas vid juletid, med ankorna som stoppar Tokyo-trafiken för att mamman skall ta dem på flygträning varje dag måste vara härifrån någonstans, eller hur? Vaga minnesbilder av den där stenvallen etc.

Är det någon som vet?
Det hänger två människor och jobbar med något i ett av träden. Hela arrangemanget ser lite overkligt ut egentligen...

Det är lika tråkigt att gå här som det ser ut. De välansade träden och det bleka gräset ser väl någorlunda inbjudande ut. Det står skyltar om att man inte får campa där, och det tolkar jag som att det är iaf tillåtet att vara där, och kanske ha picnic? Men det lilla staketet gör att man inte vill gå dit. Asfalten och singeln är också väldigt 'välansade'. Det är knappt man vågar gå där ens. - Och inga andra människor som är levande här. Några uniformerade glättar inte till stämningen. Det känns lite som att vandra i en dystopisk film.

Kanske extra kritisk eftersom jag inte mår toppform. Baksmälla? Något annat?

 
Här är en av broarna som leder till en ingång till palatsområdet. Många fotograferar varandra med denna vyn i bakgrunden. Fjortistjejerna kör med V-tecknet även här. *Fundersam*

Vad få människor det är här.

Gissar att vid ett visst klockslag, typ 17.15, är det livligt här ett tag. Men jag vet inte.

Nu börjar jag bli kall och må mer illa.

Må illa.

Efter att ha kommit upp från stationen gick vi in på ett café för att jag behövde vila och kanske få i mig något för att må bättre.
Men istället blev det så att de andra knaprade på lite fika medan jag låg och kräkte inne på toan. Undrar om det var något lurt med lunchfisken? Eller är det bara mängden rå fisk som gick över en gräns?

Efter detta ville jag hem och försöka bli starkare där, så vi tog en taxi.

Förutom att jag mådde botten så var det ganska trevligt att susa fram genom Tokyo i taxi.

Undrar om han själv hade knypplat överdraget till sätet? ;)

Hejhej, nu mår jag lite bättre igen.

Efter någon timmes vila blev det bättre, och vi gick ut för att hitta något nytt att äta.

Detta är någon mexikansk rätt. Äggen passade inte in så bra, men om man åt dem först så blev det bra. :)

På menyn var det markerat med symboler vilken av (de tre?) kockarna som lagade vilken rätt. Vet inte riktigt varför.