Den långa färden

På Naria Express blev det våra favvo-mackor igen. Vi bytte några med varandra så att det blev en bra uppdelning för carnivorer och vegeterianer.

Cornelias väska (som rullas på hjul) hoppade till ganska ofta när vi skulle snedda över de här gula grejorna. Det kändes inte så Tokyanskt att ha en opraktisk dekoration på detta viset. Efter en stunds funderande kom vi på hur det hängde ihop.

Senare har jag sett liknande på trottoar här i Lund.

Blott blått.

Flygning är ju helt fantastiskt egentligen. Det går så fort och bekvämt. För lite mer än hundra år sedan kunde människan bara flyga åt det hållet vinden blåste. Lite tidigare än det kunde vi bara 'flyga' nedåt.

Vi tog en tur över gränsen mellan Ryssland och Norra ishavet. Kul att se isen och fundera på om några isbjörnar var där 10000m nedanför.

Helsinki

Vi har just skiljts åt. Cornelia är där längst borta någonstans. Jag har nästan en timme till mitt flyg.

Vi har hunnit fylla på vårt lakrits/salmiak-förråd ordentligt i shoppen, så nu är det bara dags för en kopp kaffe under väntetiden.

Galning

Åh nej, en galning har flugit in i hallen och hittar inte ut igen. Öppna fönsterna någon!

Tjohoo!

Där man köpte kaffe hade de ändå en salmiak-sort till. Quelle surprise.

En ask till mig, och en till en väntande salmiak-kännare.

Så här blev tjära- och salmiakskörden till sist.

Synd att jag inte äter godis längre. :(