Solens land
Måndag morgon, solen kliver upp och belyser de snötäckta taken. Vi är på tionde våningen och Cornelia plockar fram kameran för några vy-bilder
Drömmar om sommar
Vi har inte förstått hur man ökar värmen i lägenheten, så vi har lite kallt. Men med solen i ansiktet och täcke på mig fantiserar jag om hur det är att vara på Bondi beach i Sydney. Nice.
Efter en liten frukost hemma med klämda mackor, börjar vi att promenera hitåt, för att komma till Ebis-stationen.
Därifrån skall vi ta oss till Shinagawa, där vi senare skall träffa Mr Takamoto Tsuda.
Jag har alltid gillat konstiga, svår- eller dubbeltydliga skyltar. Tokyo har massor att bjuda på i denna kategorin :D
>---<
Självklart. Och hur förklarar man det bättre än med en paraplyanalogi?
Så är det.
Cornelia undrar om det är för att undvika ett råttan bli perplex som denna skylt kom till. :)
Dessa skyltar är kanske inte så konstiga om man förstår språket. Men tydligt verkar det vara att någon slags demoner är arga på saker som vill uppåt eller är höga.
Men killen till höger... jag vet inte om han skakar av ilska, eller är uppgiven. Är det en sjukvårdare som signalerar att det inte går att rädda offret?
Innan vi tar tåget till Shinagawa skall vi gå en liten runda. Varför inte hitåt?
Angående gång i trafiken skall man ju tänka på att det är vänstertrafik, och så kan man notera att nästan ingen går mot röd gubbe, även om det är tunt med bilar.
Pachinko!
HÄR INNE ÄR DET ETT FRUKTANSVÄRT HÖGT BAKGRUNDSLJUD, OCH MAN MÅSTE SKRIKA FÖR ATT HÖRAS
De spelar mha kulorna som man kan se i backarna på golvet. Pachinko är visst väldigt addiktivt, och folk spelar bort hela dagar här. Det verkar inte bra.
Shinagawa station
Halvtomt. Vid rusningstid är det fullt från vägg till vägg med människor.
På riktigt?
Vad skulle du tänka om du såg ett sådant här brunnslock hemma i Sverige?
Här har vi lyckats få tag i var sin skål Ramen. Det var inte så lätt att vara med och bestämma vad det skulle vara i skålen. Men vi är nästan helt säkra på att Cornelia fick vegetariskt.
Sörplandet här inne tillhör inte vad vi är vana vid från den europeiska ljudbilden. Vi försökte haka på, men bannorna från mammorna vid matbordet när man var liten har tydligen satt sina spår.
Väldigt enkelt
Beställ och betala i maskinen längst till höger och ge kvittot vid disken till vänster. Fina bildmenyer på maträtter på väggen, men synd bara att man inte förstår vilken knapp som hör till vilken bild. :/
Utanför lunchstället, nära Sony Ericssons kontor här i Tokyo.
Jag tror minsann Cornelia går mot rött...
Bussinesskvarter
Här på Shinagawa station kör man med gråskala på kläderna. Brunskala går väl också bra, men sen är det stopp.
I väntan på Takamoto
Sitter och hoppas att jag skall få syn på Takamoto som vi bestämt träff med kl 14.30 vid pelar-klockan. Han skall ta oss med ut på utfärd till ett fint hotell vid havet med extra fin mat och varma bad .
